Jag kom i kontakt med westernridning någon gång i mitten på 90-talet. Då red jag engelskt och en kompis lockade med mig på en helgkurs i western i Knäred. Intresset var väckt. Efter det hittade jag Steve’s Western i Lyngby utanför Genarp. När man klev in i det stallet så möttes man av ett glatt gäng sittandes i en skinnsoffa. Där kände man sig välkommen från första stund och fick vänner för livet. Fram tills ungefär 2001-2002 red jag engelskt och western parallellt men sen blev det bara western. Jag hittade en nystartad westernridskola ute i Häckeberga, Trällekilla Western Pleasure. Där både red jag och var med på kurser i hästhantering från marken. Egen häst skaffade jag mig först 2004. Innan dess red jag på andras. Jag fastnade för westernridningen för att det var där jag fick lära mig mycket mer på kort tid om hur hästar fungerar och deras beteende än vad jag gjort under alla år i den engelska ridningen. Att lära om var svårt och tog tid. Det är så mycket som sitter i ryggmärgen. Men vad glad jag är att jag tog steget över. Har aldrig ångrat mig.
För 13 år sedan satte jag mig för första gången i en westernsadel, och har inte klivit ur! Det var för mig en obeskrivlig känsla när jag väl förstod hur fantastisk ridningen kunde vara. Det ligger mycket jobb bakom och jag känner mig lyckligt lottad över att det finns enormt duktiga tränare i Skåne. Ni finner mig och min familj utanför Billesholm på Luggudegården, där vi för närvarande renoverar och projekterar för stall och hästhållning. Till vardagen arbetar jag för Distriktsveterinärerna som receptionist och djurvårdare. WRIS har sedan 2007 värmt mitt hjärta. Jag brinner för föreningslivet och den ideella verksamhet som kan lyfta sporten framåt. Och ser ljust på klubbens framtid! Vi är bäst tillsammans!
Ledamot/sekreterare Lars Tornberg Epost: Lars@wris.se
Som äldsta och grönaste ryttaren i styrelsen, vill jag ge en beskrivning på hur man vid högre ålder kan dras med och fastna i en verksamhet som fångar både hjärta och själ. Jag började min ridkarriär vid 60 och egentligen av en slumpvis händelse där jag tillfrågades om jag ville åka med till Jultorp Ranch och rida western. Absolut ville jag det! Efter två st tre-dagarskuser där var man såld både till quarterhästen och till westernridningen, och då reiningen i synnerhet. Jag köpte för sex månader sedan ett fantastiskt sto på 12 år vid namn Nikki Sixx och vi tränar i princip varje dag (nån vilodag med uteritt) och utvecklas hela tiden. Att jag engagerar mig i Wris är en övertygelse att det är av största vikt att vi i Skåne har en förening med fokus på att understödja och utveckla westernridningens ALLA grenar i HELA Skåne. Min förhoppning är att vi skall lyckas väcka liv i föreningen och att många vill engagera sig framöver. Lasse.
Mitt namn är Caroline och har just nu 3 hästar i mitt stall. Tävlar inom performence grenar och hunter, har många priser och roliga minnen samlat här hemma. Har min grund inom hoppningen och trillade in på western när jag var 14 av misstag. Sadlade om min dåvarande hopphäst och skaffade en sådan där cool häst, som min pappa sa. Hoppar fortfarande ibland med är en omvandlad tjej, som alltid kommer vara en cowgirl. Testat på en hel del roligheter och är öppen för det mesta, allt från att kasta lasso till att valla kor på de amerikanska vidderna. Ser fram emot att åter igen vara med i wris styrelse. Att vara med att påverka att föreningen växer och omvandlar flera som mig. Att stötta alla nya, för vi har alla varit där.
